Först och främst. Kan vi ta ett (x1000000) djupt andetag och försöka smälta det faktum att The Rolling jävla Stones kommer till Sverige i sommar!!!!?!?!?!?!!!!

Livet går till att repa repa repa, och att växla med att bli yr av kemikalier kring mitt och Moas gymnasiearbete. På fredag ska vi skicka in det, och sen är jag oerhört fri mentalt.

Har varit mycket förbannad på snöjäveln som alltid tycks vilja återvända. Men nu, nu är jag förälskad istället. I vårsolen som kikar fram och långsamt med ändå hoppfullt smälter bort det jävliga.

 

Helgen bestod av en heldags träningsläger (OBS med mkt mat!! OBS) med bandet för att på 8 timmar skriva en ny låt till lördagens final i Musik Direkt. Blev färdig, drack vin, och hamnade i ett musiksällskap med öppen mick. Sjöng två låtar innan vi mellanlandade hos Saga för att berätta läskiga och fascinerande historier som egentligen inte är sanna. Ramlade sedan in på nåt diskotek och dansade på ett tomt dansgolv. Ångrade mycket att vi spenderade våra sista pengar på att ens gå dit.

 

Och så än en gång: andas djupt över Stones-nyheten och få panik över allting en vill göra, som kräver så mycket pengar och tid. Som vanligt alltså, en massa panik på livet, och hur snabbt allting rusar förbi. Önskar nu att:

- denna vecka ska gå superfort så att vi får kliva upp på den där scenen någon gång!!

- solen ska stanna föralltid.

- det fanns snickers kvar från helgen.