england var här (är här 2.0)
Imorse vaknade jag och tänkte att: idag ska jag bjuda på en riktig jäkla redig frukost. Men nej. Så blev det ju inte, eftersom jag inte längre har någon att bjuda. Engelsmännen har lämnat oss. Både skönt och tråkigt. Växlar liksom ständigt mellan vad jag tycker egentligen. Mycket skönt, men ja, också mycket sorgligt. Här är iallafall del 2 av lite bilder jag tryckt av under veckan.
Onsdag var en heldag i Vemdalen. Där drack vi mest varm choklad mellan åken, tog tupplurar på en bänk och försökte såklart lite att lära människorna hur man svänger och plogar. På slutet lurade jag och Moa med oss ett gäng upp en extra lift. Resultat: ↑
På kvällen tog vi med oss ett gäng av den äldre skaran i hopp om att kunna ramla in på något sorts diskotek. Det visade sig att vår stad inte är så upp för minilördag, men vad gör väl det när Jazzköket alltid finns där till ens räddning? Lite lokalbryggd öl och fint sällskap, så vart den kvällen himla trevlig trots allt.
Mer saker engelsmän är dåliga på: skridskor.
Sen var det dags för vad vi hade taggat mycket och länge till: landskampen i fotboll. Jag var/är fortfarande sjuk och mycket frustrerad över att inte kunna vara med och kämpa. Fick agera coach istället, och peppade laget till en mycket bra och imponerande prestation, trots förlust med 4-2. Nåväl. De är ju trots allt till stor del idrottselever vi snackar om.
Sen avslutade vi det hela med att bunkra upp Lyan med 700 olika sorters hembakat. Awards delades ut till bästa vurpan, sämsta skidåkaren osv, och magar fylldes med socker och pepp inför kvällens galej.
Jo för tidigare under dagen hade jag och Dalia farit runt runt i stan för att göra iordning och rigga i Frösö sportstuga, där vi senare mot kvällen samlades för att dela drinkar, dansa på stolar, ha snöbollskrig och sjunga allsång till Dancing Queen. Rymma lite från livet och sedan komma tillbaka. Någon visade grekiska partytrick, en annan tog 3 snusar på samma gång och en tredje, fjärde, femte kanske fann lyckan på annat vis. Vi var nöjda över att komma ifrån våra "hålla ankungarna i handen-beteenden" för ett tag, men sen kom de ikapp igen. Hade fasligt kul iallafall, och det får summera det stora hela.
På lördag fick vi (få, hurtiga) svenskar som inte lämnat stan, resa oss ur sängen och fara tillbaka för att städa. Ingen fara då det mest bara var skönt att dra en dans med skurborsten och prata bara svenska. Känslan av att det skulle bli skönt att snart få lämna engelsmännen började krypa sig på, samtidigt som vi såklart har haft det så himla, himla kul tillsammans.
Efteråt for vi på lite sightseen och avslutade med lite hockey - live.
Till den sista middagen drog vi igång muurikkan och gjorde älgwraps. Öh. Dog vad gott det var.
Så hängde vi några sista timmar tillsammans innan dat var dags att lämna av alla igen. Denna jättebra gruppbild blev tagen, och det kanske var just så det såg ut. Det är aldrig kul att säga hejdå liksom. Sen drog en ångestström över oss/mig och vi stod kvar ett gäng på parkeringen och kramades över att avsluta kapitel i livet. Som studenten härnäst. Herregud asså. Ofta den är på gång?
Kommentarer
Postat av: Jonna
du kom aldrig förbi och sa hej till mig..haha. jobbade i kafeterian :)
Trackback
