Sen när vinet är slut och skrivbordtangenterna blivit sega så går vi på Marité och träffar ca resten av hela Östersund. Där dansar vi till dåliga låtar, har hemlig vindrickarklubb på Marilyn Monroe-toan, skrattar åt den långa kön för att få hänga med Smail och Paow och beställer stora starka ("hunkar alltså, ingen jävla öl"). Sen är klockan efter 3, det är 25 minusgrader ute och kön till taxin är längre än kön till krogen. Tur att frusna barn är en moders största mardröm och vi får skjuts hem.