Slutet av april, och det skulle nästan kunna vara sommar. Vi har låtsasgrillmiddag (utan grill), lyssnar på våra egna sommarplågor och går nästan sönder av tanken på att om 41 dagar är det slut. 41 dagar!!!!! Och om 1 dag, dvs imorgon, så lämnar jag landet för ett tag. Skönt. Allt känns liksom skönt. Skönt att bocka av sista sista arbeten, skönt att få kliva upp tidigt på morgonen och äta frukost med min syster, och skönt att gå omkring i tunna strumpbyxor och ändå känna att "gu, vad varm jag är om benen". Men mest skönt är det kanske att inse att en inte behöver vara under konstant stress exakt hela tiden. Att bara kunna sitta nerbäddad i en filt i 4 timmar utan att känna att tiden rinner iväg. Eller att bli omfamnad av världsfina personer som låter en gräva ner ansiktet i dem hur långt som känns bäst, för att ibland kanske inte exakt allting är så fantastiskt ändå. Men det är skönt det med, att det ibland får det vara så också.