Jag vill hellre va bortgjord än och va ensam.
Livet är en fest på No1:s balkong.
Razzeman söker identitet och byter till sig ny frisyr och outfit.
Vissa spelar biljard och vissa spelar Håkan. Vi tar oss till Stråket och jag sitter kvar vid bordet när andra vill ta sig an dansgolvet. ~Fab life of en nackskadad~.
Vi väntar på taxi i kanske 5 timmar innan vi återigen befinner oss i palatset i Valla för att koka pasta, spela mer biljard, mer Håkan och sen, någon tidig morgontimma, säga taco hej och fara hem.
En kväll hänger jag traditionsenligt med mina kusiner. Vi bojkottar dock den årliga grillen och väntar i kanske 5 timmar på att få kall hämtpizza vid dörren istället. Inte att föredra. Men de är fina iallafall, släktingar och så.
Dessa också, hemskt fina. Särskilt Majas fynd i faderns tändarlåda.
Drömhäng med drömgäng. Sen fann vi en Tuborg på marken och livet var komplett.
I övrigt så kämpar jag med tråkig sjukgymnastik, att finna traktens bästa sommarfik med mina päron och med att finna på någonting kul att hitta på i detta så kallade livet. Igår tog jag mig an ett första arbetspass efter 2 veckor och idag ska jag se om detta är möjligt flera dagar i rad. Arbete allstå. Livet är ej så fabulöst.
Kommentarer
Trackback
