Det kan inte sluta såhär. -Det kommer fler chanser.
Hej hej
Färgning pågår och utanför fönstret är det nu betydligt mer snö än det var när denna ↑ bild blev tagen.
I fredags tryckte vi ihop oss inne på Maddes rum för att äta scones, lyssna på indierock (obs, ej att förväxla med indisk rockmusik (obs internt obs)), prata om jobbiga krav som livet/skolan ställer på oss, män/pojkar och spännande meddelanden.
Igår väntade jag 25 minuter på en buss som aldrig kom och trodde att jag aldrig någonsin skulle få igen känseln i min bottenfrusna kropp. Tillslut lyckades jag iallafall ta mig till Jazzköket för att träffa bra personer, dela vinflaskor och lyssna på fantastiskt bra livemusik.
Försvann för en stund och återvände till härliga bromancebilder.
Moa är min bro, och henne tycker jag väldigt mycket om.
Efter att musiken var slut och ölen var uppdrucken så begav vi oss ut i kylan och vandrade runt i cirklar på gatorna och tänkte vad gör vi? Sökte värme i olika innomhusmiljöer och trampade in med kläderna på på Cuprum för att önska en sista låt (som vi inte fick :-( ). Vandrade runt mer, sa hejdå och sen for vi hem.
Kommentarer
Trackback
